Zarahs sida om allt

Dagbok

Tisdagen 23 Januari

Efter månader av planerande av ledare och
elever står vi äntligen på Arlanda, Efter veckor av packande i och packande ur,
flera informationsmöten på skolan står vi
där som vi tyckte kanske inte
skulle vara så jobbigt. Men lite separationsångest hade vi nog alla. En snabb
kram och puss på dotter och storasyster och en kram på
extradottern Andrea gick vi till bilen för att återvända till vardagen medans Indienfararna skall ut
på sitt livs äventyr. De ska ju inte bara runt som turister utan även
filma,intervjua och allt det som hör till radio, tv och journalistik.Vi hade
skaffat ett extra europolitankort just för indienresan så vi skulle kunna nå
henne när vi ville. Och tvärtom naturligtvis.Det första samtalet vi fick från
Zarah var från Arlanda. Hon kunde inte betala frukosten
med sitt visakort!
Hjälp, electronkort gick inte. Snabbt fick jag hämta kunskap om dettaoch ringa
tillbaka. Ingen fara, du kan ta ut pengar i automaterna.Nästa meddelande kom med
information om att dom fått vänta i 6 timmar i Paris på planet till
Dehli.
Nästa var, att nu åker vi!

Onsdagen
24 Januari

Klockan 07.30
ringde det på mobilen. I displayen stod ”Zarah Indien”. Jag svarade och och fick
höra att nu hade dom kommit fram. -Hur gick resan över då? frågade jag.
-Det
gick bra, men lite svårt att sova, för det var en full indier som fattat tycke
för Zarah och Andrea och som bara ville prata. Till slut fick dom be
flygvärdinnan,som talade indiska att be honom hålla tyst och sluta att störa,
sedan så gick det bra.
Dehli är otroligt vackert och hit skulle man åka om
vill på semester.
Och nu skulle dom snart åka vidare upp i bergen till
Shimla som ligger vid Himalayas fot.

Torsdagen
25 Januari

På morgonen
väcktes jag upp av Cissis faster som hade blivit alldeles knäsvag när hon
lyssnat på nyheterna. En jordbävning i Indien! Var?! I Gujarat området, och som
känts ända från Pakistan till Nepal. 7,9 på richterskalan, och många döda.

Jag gick in på G.U.C hemsida för indienfararna och skrev snabbt en
meddelande och fråga om det gått bra? Jag såg också att många med mig var mycket
oroliga. Inget svar! På hela dagen.
Vad jag inte visste då var att dom hade i
godan ro utan att veta något om jordbävning eller oroliga Sverige med dess
invånare, var och tittade på ett aptempel. Men förutom att det fanns ett tempel
där med massor av nyfikna apor som slet turister i håret, var det en fantastisk
natur och bergen är mäktiga.
För att komma dit fick dom gå i ca 45 minuter
ungefät 2 km!
I Shimla´s affärer finns det inte så bra saker att köpa, mest
billigt krafs och julpynt!

Fredagen
26 Januari

Fortfarande
inget svar. Detta kunde jag inte gå med på.
På något sätt måste det ju kunna
gå att få tag på dom! Sagt och gjort. Ut på internet och letar. Ingenstans kunde
man hitta något om Shimla eller Jogindernagar. (Egentligen; Joginder
Nagar)
På skolan hade dom heller inte fått något besked. Går till sängs utan
några meddelande om hur dom mår.Men under dagen har våra barn en hel dag´s resa
till Jogindernagar. På vägen stannade dom vid ett Teplantage för att se hur man
gör te. Tyvärr hade inte tebladen mognat men en rundvandring fick dom.
Det
som var mest konkret var en liten hundvalp
som inte var större än en
kattunge som bet dom i kläderna och ville leka. Han tvättade även Zarah´s
fötter.

Lördagen
27 Januari

Vaknar med ett
ryck, ut och letar på internet igen.
Och Daramshala som dom skulle komma
till senare under dagen.
Jag ringer Telia´s utlandssamtal och ber dom koppla
mig till Indien och till hotellet, vilket gick bra eftersom Telia har förtur på
de få linjer som finns till Indien. Hotellet svarar på bruten indisk-engelska
att dom inte kommit fram än ”but son”. Jag lämnar ett meddelande och att jag
ringer senare. Jag ringer en gång till men fortfarande inte incheckade svenskar.
Senare fick jag reda på att detta var en dag med massor av intryck och
händelser. Resan gick uppe bland Himalaya´s mäktiga berg, med fantastisk utsikt.
Grön växtlighet med blommor som tagetes, violer och vattenkrasse. På vägen
stannade dom för att hälsa på guiden´s mamma och familj! Detta visste släkten om
men inte guiden´mamma! 55 personer! Gevalia go home.
Hon bjöd på mat och
annat som uppskattades mycket.
De fick också uppleva ett barndop där som
lyckobringande turister. För det anses vara lyckobringande att ha vita människor
vid dop, ju mer vita desto mer lycka för barnet. Detta barn blir nog en
maharadja eller president för dom var
55 vita lyckobringare från
Sverige.
Tredje gången när jag ringer till hotellet svarar Gudrun på engelska
och undrar vem det är! Jag svarar på samma språk att jag ville prata med Zarah,
då först förstår hon att det är en svensk på linjen. Gudrun säger att alla mår
toppen det är vackert men fruktansvärt kallt på nätterna. Jag frågar om
jordbävningen? – Vilken jordbävning?
Detta vet dom ingenting om. Dom ska
prata med deras underbara och kunnige guid om detta. Annars är allt bra. Jag ber
att Zarah ska ringa hem på ett ”collect call” samtal hem.
Efter några timmar
ringer hon…- Det är bra här, men maten är för stark att äta, brödet är gjort
av djurfett och det finns bara frukt och kex att äta förutom det. För att hålla
värmen ligger alla fyra i Zarah`s grupp i samma säng. Det är svinkallt!
Men
på dagarna är det skönt.
Naturen är fantastisk. Men jag vill hem!. -Men lilla
gumman är du säker på det? Nåväl, jag ringer upp dig om en timme, svarar jag och
säger hej då. En timme senare ringer och får Gudrun på telefonen som säger att
dom har ett mega gräl med hotellet som vill att Zarah ska betala 900 rupies för
collect call samtalet.
Det hade registrerats på hotellet samt hem till mig.
Inte konstigt, svarar jag, eftersom linjerna efter jordskalvet, enligt telia, är
lite dåliga och beter sig lite underligt. Det finns inte heller tillräckligt med
vattenflaskor och hotellet påstår att dom bara får det dom betalat för. Men vad
är 900 rupies? 200 kr!
Betala dom och njut istället för att bråka! Gudrun
svarar att det också är en principsak. Jag försöker än en gång tala om
omfattningen av jordbävningen men de trodde att den bara berört Bombay! Jag blir
kopplad till rum 405 till Zarah ´s rum. -Jag vill hem! Det finns inte
tillräckligt med vattenflaskor och allt är så rörigt. Okey, Zarah, när du kommer
till Dehli om några dagar boka då om biljetten och kom hem. Naturligtvis, om du
vill det ska du göra det. Så utan något mer sagt mer än godnatt, jag älskar
dig,
bestämde vi oss för att jag skuller ringa till henne
04.30 svensk
tid, 09.00 i Indien.

Söndagen 28 Januari

kl 04.30, ramlar jag ur sängen för att ringa till Indien.
Jag får tag på Zarah och undrar hur det gått? Ha! jag väckte dom!
-Jodå, vi
ska prata om jordbävningen och resplanerna kl.10, så du kan väl ringa om 2
timmar igen?
Gudrun, Lasse och de andra har äntligen förstått hur allvarligt
läge det är i nordvästra Indien. Den har bl.a. berört nästa guid´s hemtrakter,
och bara 2 km från Jaisalmer! -Men mamma, jag stannar nog kvar, det blir bättre
när vi vänder tillbaka sydöver.
Jag går och lägger mig igen med en skön
känsla över att dottern mår bra igen, för att höra väckarklockan igen 2 timmar
senare.
Upptaget! 2 gånger!
Tredje gången kom jag fram. Zarah svarar. Hon
talar om att på mötet har dom blivit informerade om att idag ska mera
information samlas in, tala med guider och svenska ambassaden i Dehli.
Dom
har även fått god frukost! Omelett med rostat bröd. Mätta barn är lyckliga barn.
Zarah är på bra humör igen.
Varje morgon äter dom frukost vid 10.00 indisk
tid.
Frukten dom äter är apelsiner som smakar som clementiner, fast med
massor med kärnor i, och bananer.
Dom får äta frukt med skal
på.
Daramshala är en liten by/stad, skitig och ofräsh. Naturen är grön med
Himalaya runt om. När dom tittar ut ser dom bergen, framför har dom grönskande
träd och blommor. På dagarna är det som en svensk sommar, på nätterna som en

svensk kall höstdag ute och inne.
Varför gårdagseftermiddagen var så
strulig, berodde även på humöret. Trötta, hungriga och för dom som röker,
röksugna.
Cigaretterna smakar papp! Fast 10 st kostar bara 16 rupies=2
kr.
Men det finns inga Marlboro röda här, som smakar mest. Så alla rökare har
delat med sig av sina förråd, speciellt Andrea som tydligen har ett bra förråd
med lugnande pinnar.
Andrea´s mage är sedan igår bra, det har varit lite
jobbigt med den. Hon vill att jag ska ringa till hennes pappa och tala om att
det är bra med henne, och påminna honom om att inte glömma att ringa till farmor
och farfar, farmor har nog klättrat på väggarna vid det här laget, hon vet ju
ingenting! Jag lovar att göra det med en gång när det blir mer kristlig tid att
ringa på.
Dom har fått färg i ansikten och armar,
men sola går inte,
det är det för kallt för.
Bagaget förresten, säger
Zarah apropå att Mattias kommer in i rummet, den har dom skickat till Bombay!
Men vi hoppas att dom har skickat tillbaka dom till Dehli.
Brev kan dom bara skicka från
postkontor och det ska ta ca 7 vardagar för brevet att komma fram. Jag ber dom
om att skriva ner allt och skicka det som attachment till min email plus
bilderna från Zarah´s digitalkamera som vi köpte som arbetsredskap till henne.
Dom bilderna kommer upp här också senare när dom kan komma åt något av dom
internetcafè som finns överallt. Det kostar ca 2 kr för 10 minuter att koppla
upp sig.
Kanske något för Sverige att tänka på?
Förresten, det går bara
att ringa ”collect call” från telefonautomater, hotellen kan inte ringa på det
viset, det registreras bara från svenska gränsen,
den första biten betalar
mottagaren. Tänk på det ni föräldrar om ber era barn att ringa hem, det är
lättare och säkrare att ni ringer.
Jag ber henne också att samla meddelande
från de andra, eller annat som man vill nämna. Dom kan ni se på
Meddelandesidan.
Vi kommer överens om att jag ringer samma tid i morgon,
alltså den tidiga, 04.30 svensk tid.

Måndag 29 Januari

04.30 pratar
jag med Zarah. Jag väckte dom återigen. Dom hade inte somnat förrän 01.30 tiden
eftersom dom pratat och snattrat och glömt av tiden.
Dom hade igår fått
tvätta all deras smutstvätt för hand och nu är allt rent igen! Ingen av gruppens
ledning har fått tag på någon på svenska ambassaden och vet alltså inte om hur
det är i väster om Dehli. Frukosten var internationell idag också, gröt, omelett
och rostat bröd. Ett senare samtal med dottern
14.30 sv.tid berättades det
att
Idag åkte dom till Dalai Lama´s hem. Han bor i ett vanligt hus med en
asfalterad väg till templet som var som ett vanligt indiskt tempel. Det som var
det som fastnade var alla de tiggare som gick omkring. Straffade med händer där
straffet varit att hugga av fingrarna, en hade t.o.m. sår kvar efter straffet.
En mor bärandes på ett barn följde dom ända från templet till bussarna. När de
kommit fram till Daramshala igen var hon där igen. Hon hade alltså gått 8 km för
några rupies. Barnets handled var inte större än en femkrona.
På vägen hem
mötte dom Dalai Lama´s bil, alltså missade dom honom bara med några
minuter.
En liten handlingsrunda efter turen, fick i alla fall Zarah att bli
lycklig. Äkta Pringles med svensk text på. Mums!
Klockan 19 – 20 varje kväll,
ind.tid, stänger dom av strömmen, men efter det ska dom äta middag och senare
bära ut sitt bagage till bussarna för imorgon 04.00 bär det av till
Dehli
igen till hotell Patel Inn. Vi bestämde oss för att om något nytt kommer upp,
som t.e.x. ändringar i resplanen, mailar Zarah till mig. Annars hörs vi av via
mobilen i Dehli i morgon.

Tisdagen 30
januari

Klockan 04.00 i morse, Indisk tid,
for dom iväg till Dehli. Många stopp för behov och sträckning på benet gjordes.
Dom stannade också för att äta middag som idag bestod av den ”absoluta
favoriten” indiskt ris och gojjamoja med stark sås.
Efter ca. 40 mil är dom
äntligen framme i Dehli, ca 16 timmar senare. De inkvarterades alla på två olika
hotell för att få vila, sova och duscha. Den mesta tiden i bussen har dom sovit.
Zarah bor på hotell Patel Inn. Hotellet är mysigt med en innergård med
trädgård.
Sängarna är mjuka och sköna och det är inte kallt på rummen. Mobil
telefonerna fungerar och det går återigen att läsa SMS-meddelanden. Ledarna har
varit i kontakt med Svenska ambassaden och fått det fina beskedet att det går
bra att färdas enligt resplanen. Idag har dom även fått en ny guid. Han har
redan fått toppenbetyg. Flickorna ville gå ut och handla chips men Allan ville
absolut inte släppa iväg dom p.g.a. alla de tjuvar som finns, så han tog själv
en bil och åkte iväg till andra sidan Dehli där affärerna var öppna, köpte
chipsen och tillbaka till hotellet.
Fantastisk, tyckte dom, han har ett
hjärta av guld!
Efter frukosten I morgon går resan vidare vid 08.30 tiden
till Bikaner.
Då går färden genom Indiens största öken, Tharöken. I morgon
får jag förhoppningsvis telefonnummer till hotellen dom ska sova på under denna
del av resan innan dom återigen kommer till Dehli.
Telefonnummer är bra att
ha om inte mobilen fungerar där ute.

Onsdag 31
januari

Klockan
05.00 imorse kom ett meddelande på Zarah´s mobil där hon talar om att Gudrun och
Lasse var på svenska ambassaden för att få telefonnummer till dom hotell som dom
ska sova på innan dom kommer tillbaka till Dehli. På ambassaden lämnar dom också
namn och hemadresser och rutt i fall något skulle gå galet. Jag tror för min del
att det är något som ambassaderna vill ha som en säkerhetsåtgärd. Under morgonen
hade svenska ambassaden ett möte om huruvida turister från sverige ska fortsätta
i de områden där en jordbävningsrisk finns. Det beslutades att alla kan resa
vidare enligt sina rutter eftersom det i nu läget inte är farligare än vanligt.
Vad gäller de bagage som försvann då de landade på Dehli´s flygplats, ska de
hämta två och förhoppningsvis den tredje, innan dom åker vidare till Bikaner. Vi
får se om hon kan ringa och berätta mer idag annars ringer hon eller jag när de
kommit fram till Jaisalmer.

Torsdag 1 februari

Klockan är nu 10.00, svensk tid. Ända sen igår har jag försökt att nå
Zarah på mobilen, jag har inte heller fått något meddelande från henne. Jag tror
att det inte finns någon mottagning i det området. Efter vad jag förstått är det
också dålig förbindelse på de vanliga linjerna, det hörs dåligt i luren!
Så
istället tänkte jag att gå ut på internet och leta fram lite information om
området runt Bikarner och Jaisalmer, dit dom är på väg till nu. Dom uppgifterna
sätter jag ut på Hotell och adresser och tfn.nr på menyn. Jaisalmer ”Den gyllene
staden”, är en av Indiens mest exotiska städer. Man kan får känslan att man
befinner sig
i ”Tusen och en natt”. Gruppen anländer sent på kvällen och får
gå upp genom branta gränder till Hotel Paradise som ligger i det på 1200-talet
byggda fortet. Det har en orientalisk atmosfär med en underbar utsikt över öknen
och staden. Gruppen ska checka in och går sedan ner till staden för att äta
middag på en takrestaurang. Telefon nr finns på adresser i menyn.
Jag skriver
mer när Zarah ringt, om hon ringer.
Klockan 18.30 fick jag kontakt. En något
trött och lite hes Gudrun svarar i telefonen. Naturligtvis ringer jag mitt i
incheckningen, men vi bestämmer en tid för Zarah om en halvtimme. Senare när jag
ringde andra gången berättar Zarah att dom igår inte kom iväg i tid, p.g.a. att
det tog 3 timmar för dom att få tillbaka de bagage som kommit bort. Till
Bikarner kom dom inte fram förrän 02.30. Så gissa om dom är trötta. Trots det,
säger Zarah, har hon har sovit fantastiskt gott. Det är lagom varmt och ingen
fryser. Klockan 10.00 imorse åt dom en stadig internationell frukost och fick
också med en lunch till resan. Den bestod av nudlar och ägg plus lite annat
gott. Sedan åkte dom vid 12.30 tiden. Med många stopp och raster har det tagit
ca 11 timmar för dom att komma fram till delmålet Jaisalmer. -Vad såg då utanför
bussen? Kameler, öken och gethjordar! Plus massor med söta hundvalpar som man
vill klappa men som man absolut inte får. Under tiden jag pratade med Zarah hör
jag Gudrun och Lasse höghjutt prata. -Vad gör dom? -Åh, sa Zarah, dom dealar om
middagen. Allt är stängt vid 22.30 tiden och dom försöker få den restaurang som
ställer upp på de olika matinriktningar (vegetarianer, veganer och köttätare)
som gruppen har, och det bästa priset, att öppna och servera middag till en hög
hungriga svenskar efter stängningsdags. Vilket dom gärna gör. Att Gudrun och
Lasse orkar, tycker hon, jag hade bett alla gnälliga tonåringar att fara och
flyga! Dom gör ett toppen och mastodontjobb!
Hotellrummen är små men mysiga.
Tyvärr finns det bara några få vanliga toaletter i samma urymme som dusharna,
men många toaletter typ hål i golvet vilket ingen vill gå på. Dom bor uppe i
fortet och av rummen som redan fanns är det gjort hotellrum av. Dom har även
fått en ny guid, en som Lasse känner sedan förut på de resor han har gjort.
Indierna har varit nyfikna förut, men nu ställer dom sig och glor och stirrar,
pratar man med dom vill dom ha pengar. Svårt med den uppfostran vi har i Sverige
att alltid vara artig och tilltala folk när man inte får göra det. Jag passade
även på att be alla som inte alls har ringt hem kanske maila eller ringa en
liten pling hem.
Även om någon av gruppen vill meddela något så säger dom
till och jag för det vidare. I morgon ska dom leta rätt på ett internetcafé, och
jag hoppas att vi får några bilder att titta på snart. Ungefär vid samma tid
imorgon 22.00 indisk tid ringer jag till Zarah igen som får stå och vänta i
foajen eftersom dom inte har någon telefon på rummen. Någon jordbävning har dom
inte heller sett till, inget alls!

Fredag 2
februari

Mail från Zarah
klockan 12.07:
hej mamma. idag har vi haft det jatteskönt. Frukosten fick vi
uppe pa restaurangen som ligger uppe på taket. Som vanligt var det the, mackor
och juice men gott. Juicen stog dom och pressade precis bredvid hotellet.
Efteråt gick vi upp på taket och där har vi suttit och gassat hela dagen tills
nu. Vi har ingen riktig dusch men det finns varmvatten så man får duscha ur en
hink. Det är lite annorlunda men kul. Det tog ca en timme att duscha. Det känns
verkligen som om man är turist. Lasse, Gudrun och Per har varit ute hela dagen
för att fixa restauranger med bra priser och mat. De fixar aven allt med
kamelturen. Vi sover i det rummet där Lasse och hans familj sov i när dom var
här. Dom var också på ökenturen och hans barn hade tyckt att det varit jättekul.
Vad jag förstått så är de flesta nöjda med hotellet och speciellt det att det är
varmt. Jag har redan fått en solrand.

Mera info kommer när jag pratat med
henne ikväll.

Det var svårt att komma fram på telefonen idag, månne att
ni föräldrar har fått samtal ifrån eller ni ringt till Indien?
Zarah tyckte
att det om möjligt var ännu bättre idag. Hotellet ät jättemysigt. Efter
frukosten solade dom i 2 timmar sedan gick det inte mer eftersom det var så
varmt. Bara på den lilla stunden blev dom solbrända. Dom solar uppe på taket som
ligger en nivå över restaurangen som också ligger uppe på taket. Man har en
fantastisk utsikt över Jaisalmer. Vi får nog hem en bunt pepparkakor tror jag.
Efter solningen var dom och shoppade. Och prutade. hon som aldrig har prutat!
Hon var lite orolig för att när hon kommer hem av bara farten kanske prutade på
tamaterna i affären. -40:- ! Nej ni får 30:-! Idag har dom ätit pizza, den
smakade som våra frysta pizzor vi har i affären. 50 rupee. Pyttelite pengar. En
annan dag ska dom äta spegetti och för dom som är vegetarianer blir det pommes
frites med ngt till.
I morgon börjar kamelturerna. Dom är uppdelade i 20
personer per grupp och dag. Zarah har valt att åka (rida?) kamel den tredje
turen=dagen. Nåväl, idag var en höjdardag för alla lät det som, alla friska,
mätta och glada. Nu blir det lättare att höra av sig också med internetcafét i
närheten. Vi bestämde oss för att höras av via email och telefon vid samma tid
som idag.

Lördag 3 februari

Email från Zarah i dag kl.14.00:

Jag är i samma team som Andrea, Lina
och Linda. Vi ska få börja med projekten nu när vi är i Jaisalmer men bara några
team. Det borjar bli lite långtråkigt att bara slappa. På dagarna får vi som det
är nu göra vad vi vill. Äta när vi vill och sånt. 20 stycken ska på kamelturen
idag och jag ska på den imorgon. Sa imorgon är det ingen vits att ringa. Jag
måste sluta annars blir det väldigt dyrt. Ring klockan halv sex för dig och 10
för mig. De flesta är ute i öknen idag så telefon linjen kommer inte vara så
upptagen. Jag har skrivit en massa vykort idag som jag ska skicka iväg sa fort
jag köpt frimärken. Du kan hälsa madde och matte och dom att dom kan meila så
svarar jag sa.
Det första jag frågade efter när jag fick Zarah till luren
var om hon fått telefonnr. till dom andra numren, men det hade hon glömt soch
det var Lina som skrivit upp dom. Eftersom Zarah ska på kamelturen imorgon ska
Andrea skicka email till mig och berätta lite samt ge mig telefonnr. Två mornar
i rad har Andrea gått upp på taket för att titta på soluppgången. Det är mäktigt
säger hon, man känner sig väldigt liten när man får se något så stort och
vackert. Hon tog några ”vykort”kort, och visade för dom andra som inte velat
vakna när hon frågat. Snabbt blev förändringar i sovrutinerna. Nu skulle alla i
rummet upp för att titta. Så imorgon får vi se hur det går med den saken. Idag
har dom fått en stadig och god frukost bl.a. denna färskpressade juicen. En del
tycker den smakar som mango men Andrea tycker den smakar som rabarber. Pojken
som pressar all juice fick en svensk klubba idag och detta blev han väldigt
stolt över. Lunchen bestod av Spagetti Bolognese och middagen av
Minestronesoppa, pommes frites och friterade bananer till efterrätt. Dom har
även hunnit med att shoppa och pruta i massor. In till sta´n tar dom en
mopedtaxi, som kör hur stolligt som helst. Detta var ”skitkul”, och ju mer dom
skarattade värre körde han. Han körde på folk (på skoj) och levde loppan i
största allmänhet. Men smutsigt är det. Folk uträttar sina behov ute bland folk
och på gatan, och djuren äter upp varandra. Bl.a såg flickorna idag ett vildsvin
som åt på en katt. yack! En del har svårt med all avgas som är i stan. Men där
har dom mediciner för allt. Zarah tog med sig sitt gameboy och den är hett
eftertraktad av alla med spelabstinens. Dom försöker slå den ena rekordet efter
det andra. I morgon åker dom till kamelturen vid 14.30 tiden. då dom får åka
jeep i ca. 3 timmar. Där stannar dom vid kamelflocken. Dom rider vidare ut genom
Tharöknen till ett läger. Väl framme får dom middag och lägerdans att titta på.
Sedan får dom filtar och får gå och lägga sig i en sandhåla för att först se på
stjärnhimlen och sedan sova. På morgonen bjuds det på frukost a´la öken och en
liten stund senare efter att ridigt några timmar tillbaka kommer jeeparna och
hämtar dom. Så vi bestämde oss för att höra av oss på måndag vid 16.30 tiden. Om
Andrea berättar något så skriver jag in det också om det kommer ett email från
henne.

Söndag 4 februari

Fantastiskt!
Jag var lite bekymrad över att inte ha något att skriva till dagboken idag. Men
jag får ett email från Katarina Andersson`s föräldrar, här är det;

Vi har
varit i kontakt med vår dotter Katarina ett flertal ggr,senast idag,ett flertal
har drabbats av magsjuka ca hälften,man misstänker grönsakerna på pizzan,ej
ordentligt genomkokta.Vår dotter tänker åka på kamelritten imorgon,dock ej sova
över,vet ej hur de andra gjort idag eller kommer att göra imorgon. Vi kan inte
föreställa oss hur det ser ut, säger hon.Fönsterrutor saknas,man sover liksom i
det fria,ganska smutsigt på hotellet.
Vi kontaktade Indien,ca 18.00 söndag
4/2

Tack så mycket. Det betyder mycket att får höra något från våra
ungdomar. Det är inte långt kvar, det har redan gått 2 veckor och sedan är det
bara 4 veckor tills dom kommer hem. Ni vet, så långt borta men ändå så nära
hjärtat. Imorgon e.m. får jag förhoppningsvis prata med Zarah och då väntar jag
mig att får en fantastisk rapport om hur det var på kamelturen.

Måndag
5 februari

hej mamsen. Nu har jag och Andrea precis kommit tillbaka
från en syaffar där vi handlat 2 par skitsnygga byxor var. Tyvärr så har nästan
alla andra såna byxor också men ingen där vi bor har såna i alla fall. Jag tror
att både Du och Ylva kan ha byxorna oxå så ni får låna dem det var därför jag
köpte två hoppas att du hade en bra födelsedag i förrgår och forlat for att jag
glömde den men du ska fa något riktigt speciellt härifrån i stallet sen när jag
kommit hem. Davids present ska jag köpa har oxa sa han far den nar jag kommer
hem med. kamelsafarin gick bra. Det var vart pengarna. Vi gick från hotellet ca
halv tre och kördes sedan ut med jeep till det ställe där kamelerna stod. Vi var
framme vid kamelerna ca 10 i 4. jag liksom de andra hade inte raknat med att de
skulle vara sa stora. De var ca 2 meter höga och 1,5 langa. Man kände sig
riktigt stor och mäktig nar man satt på dem. Vissa utav av oss fick styra själva
men som tur var slapp jag det. några av tjejerna som var med sa att det var
ungefär samma sak som att rida pa en hast bara att det har var skumpigare och de
ar sa mycket större. Vi red i ca 1,5 timmar tills första pausen kom. Alla
förutom jag och Malin gick av och de flesta sprang ut i buskarna for lite
mänskliga behov. Efter en kvarts paus satte vi upp igen och red lika Länge igen.
Den har gången stannade vi uppe på en hög sandhögar och såg på solnedgången. Det
var väldigt vackert och jag hann ta några bilder. I sandhögarna stannade vi i 1
timme och efter att alla hoppat klart fortsatte vi till lägret. När vi kom dit
var kocken och andra medhjälpare redan dagar. De hade åkt dit med jeep med all
mat och alla filtar. Det var två lägereldar, den ena där de lagade mat på och
där kamelförarna satt och den andra där vi var. De hade lagt ut filtar i en
halvmåne runt elden och där satt vi och åt, pratade och hade allmänt kul. Efter
maten skulle vi sätta oss ner och sjunga. Indierna kunde många sånger och sjöng
för glatta livet men vi stackars små svenskar har ingen speciell svensk sång så
vi satt bara och lyssnade i pinsamhet. Efter mycket ätande red jag, Linda, Sofi
och Sven ut på månskensafari. Det var otroligt mysigt. Månen stog högt upp på
himlen och lyste upp hela öknen. När vi kom tillbaka hade de andra redan somnat.
Vi andra som var vakna och några av kamelförarna satte oss runt elden och där
satt vi tills fem på morgonen när vi inte orkade hämta mer ved. Klockan åtta
blev vi väkta och åt frukost runt elden. Den bestod av kex, the och frukt.
Enkelt men gott. Färden hem blev i jeeparna och det tog ca 1 timme. Jag sov
nästan så jag vet inte riktigt. Vi var nio pigga tjejer när vi åkte och en
alltid lika pigg Sven men den enda som var pigg när vi kom tillbaka var Sven. En
olycka hände och det var att Malin som var mest rädd för dem höll på att ramla
av. Hennes kamel måste ha snubblat och helt plötsligt skrek Malin till. Hon har
ett jätte stort blåmärke men annars mår hon bra. Det var en riktigt rolig
upplevelse och nästa gång jag ska ut på nåt sånt här ska i alla fall jag ta på
mig mer kläder för det blev lite kallt på nattkröken. Min riktiga frukost blev
på restaurangen och bestod av pommes frites och milkshake. Min hals har
kapitulerat så sen igår morse har jag sprungit omkring och varit hes men det är
på grund av avgaserna tror jag. Nu ska jag köpa godis och lata mig.
16.30
pratades vi i telefon igen. Zarah talade om att kamelturen kostade 470 rupee=ca
100:-, vilket hon tyckte absolut var värt. Malin stog intill Zarah när vi

pratades vid och hon hälsade mycket hem. Vad gäller magsjukor och dyl. är det
ingen fara på taket eftersom de flesta är kurerade. Pizzan är det nog inte
heller eftersom det finns dom ätit pizza och inte blivit sjuka. Möjligtvis kan
det vara så att nu när alla börjar att slappna av kommer eftervärkningaran av
all spänning och annat som varit innan dom kom fram till Jaisalmer. Halsarna tar
Gudrun hand om som om hon inte gjort något annat. Rätt medicin på rätt plats.
Jag frågade vem Sven var och fick reda på att det var ju filmaren och fotografen
Sven Åsberg. Han och flickorna hade varit själva på kamelturen och det var så
lungt, inte en enda kille. Imorgon får vi se var infon kommer ifrån, från email
eller via telefon.

Tisdag 6 februari

Jag ringer klockan 17.00 enl. överenskommelse, inga Zarah finns där. Dom
säger att hon är ute och äter middag. Ring igen om en timme. Jag ringer 18.00,
men nej ingen Zarah men ”juicekillen” sliter till sig telefonen och undrar på
indisk-svenska om detta är Zarah´s mamma? – yes det är jag! Han säger att Zarah
är ute och äter middag med dom andra men hon sagt att mamman skulle ringa om en
timme igen. Men då är klockan 22.30 här! – Det gör inget tyckte jag. -Nej inte
här heller, vi är ett mycket bra hotell med mycket god service! Ring igen.
Klockan 19.00 svarade dom att visst här är hon. Zarah tyckte det var lite
pinsamt att jag börjat prata med personalen på hotellet, för ”juicekillen” hade
skrutit om att han minsann har pratat med en mamma från Sverige! Dom hade som
sagt varit på Midtowns och ätit vegetarisk, för på Monica´s gick dom inte och åt
längre eftersom dom försökte att lura dom på pengar. Eleverna skulle ta kvitto
för varje gång dom åt och sedan skulle allt detta betalas, men dom fick inte
kvitton alla gångerna, och detta användes som skäl till att ta hutlöst mycket
mera för maten än vad dom ätit för. Idag har dom flesta varit och åkt på tur
till en Maharadja´s palats. Men inte Zarah och deras rum eftersom dom försov
sig. Så ännu en latdag har gått. Dom har ju packat förstås, för imorgon klockan
09.00 far dom iväg igen till nästa mål tigerreservatet i Ranthambor. Dom har
lite svårt att slita sig från hotellet, där dom har bott i 4 dagar. Det är ett
fint minne att ta med sig hem, personalen har varit helt underbar och platsen
lika så. Jag har fått namn och telefonnummer till de hotell dom ska till imorgon
och senare. Titta i adresser och i tidningen, där finns det bilder också.
Imorgon ska vi försöka att höra av oss igen.

Onsdagen 7 februari

Ja,
som sagt det är inte lätt att hitta Zarah-nålen i Indien-höstacken. Jag ringde
till hotellet där dom bor i kväll och fick reda på ett annat telefonnummer. Där
kopplar dom mig till den Svenska gruppen. Det ringde nog 20 signaler innan Lasse
svarar. Först hörde jag inte vem det var för mannen var fruktansvärt hes. Zarah
var någonstans vilket rum visste han inte, men vi kom överens om att han skulle
försöka komma ihåg att hälsa till Zarah och sedan be henne att lämna rumsnummer
i receptionen så hotellet vet vilket rum dom skall koppla mig någonstans. Jag
passade på att få lite ledarinformation från Lasse. Han berättade att några har
varit ordentligt magsjuka (diaree), en del har trott att dom har haft det fast
det var solsting, en del har fått halsont. Bl.a. Lasse och Gudrun fick göra en
liten resa för att kolla nästa resmål (kommer faktiskt inte ihåg vart) och det
var så varmt under dagen i i bilen att föraren hade dragit ner alla rutor. Där
satt dom i drag flera timmar, så Lasse´s röst försvann och Gudrun fick
ögoninflammation på bägge ögonen. För att få stopp på eländet beställde dom en
läkare från privatklinik som på ett mycket professionellt sätt tog hand om alla
krämpor som fanns. Han skrev ut lite pulver, tabletter och vätskeersättning m.m.
som behövdes. Detta har naturligtvis tärt lite på budgeten men det ska nog gå
bra ändå trodde han. Annars är det mycket bra grupp att vara med. Dom fick
beröm. Samtidigt så förklarade han att det är lite halvmilitärisk ordning för
att det ska fungera. Som t.ex. när dom ska tjecka in på hotellen. Ledarna får
alla nycklar och sedan ropar dom ut: – rum för fyra – fyra pers hit, iväg upp
till rummet. och så nästa tills alla fått sina rum. Vad gäller Ranthambor har
dom haft lite problem med jeeparna till reservatet. Dom fick skicka en av
guiderna 40 mil tur/retur, dit för att ordna och kolla så att allt stämmer. Så
idag har resebyrån i Dehli som har ordnat allt fått sig en rejäl avhyvling och
krav på skäpning. Vid resorna ut till Tigerreservatet kommer dom att dela upp
gruppen i två delar. En morgon och en kvällstur. Dom som får åka på morgonen dag
1, får åka på kvällen dag 2, och tvärtom. Om det finns jeepar tillräckligt finns
det möjlighet för dom som vill åka en gång till, att göra det. Hotellet dom bott
på idag var det bästa hittills. Fina rum, varmt och kallt vatten, varma duschar,
och den bästa maten dom ätit sedan dom åkte hemifrån. För att får tag på Zarah
imorgon var det nog bäst att ringa när dom sitter och äter i matslaen. Den
ligger intill receptionen där, och då var det bara att ropa ut att Zarah har
telefon. Vi slutade samtalet genom att Lasse hälsade till Sverige, och jag till
Zarah.
Jag undrar om mobilen börjar fungera snart igen?

Torsdag 8 februari

Klockan 08.00 åt dom frukost för att sedan fara vidare till nästa stad
Jaipur. Dom hade planerat att titta in i ”Asiens bästa silversmide´s affär” men
tyvärr var dom för få personal för att kunna ta emot så många. Det fick bli en
tur till en annan silversmide´s affär. Ett litet missöde har hänt med en av
deras bussar! Ett stenskott i framrutan har gjort att hela rutan är borta och i
flisor. Chaffören har åkt utan ruta men eftersom att han sitter i en liten
chafförkur för sig själv har det inte drabbat de andra resenärerna. Men framåt
kvällen fick han ta och låna Lasses kepa och tröja, det blev lite kallt.
Hitintills är allt bra och Malin tycker det är bäst för
-det finns så många
gulliga killar här, minst en på varje hotell! Nåja lite på skämt är det nog. När
dom kom fram till hotellet i Jaipur fick dom sina hotell. Zarah och resten av
gänget, 8 pers, fick sviten. Lyx! Något som liknade bubbelpol var där dom skulle
duscha, men kunde även användas till att hälla upp vatten med. Ni vet en sådan
där amerikansk historia som man måste ställa om först innan man häller upp
vatten. Det hade Camilla glömt bort med påföljd att när jag och Zarah sitter i
godan ro och pratar hör vi ett iltjut när Camilla får allt det kalla blöta över
sig, istället för från avtappningskranen. Troligtvis alla, i alla fall i sviten,
fanns det ett välkomstpaket med plånbok, adressbok med alla riktnummer i från
Indien, och en nyckelring. Innan middagen bestämdes det att det skulle shoppas.
Ryktet spred sig snabbt att det var REA på Bennetton! Ni kan tänka er när 56
penningstinna svenskar rusar för att handla i en Indisk rea affär. Det fanns
inte mycket kvar i lagret när dom var färdiga.
Till middagen fick dom
kyckling och potatis + den vanliga matetn som alltid finns i Indien. Efter
middagen hade hotellet fixat till disco och eftersom jag ringde precis då innan
dom skulle gå ner var det dags att sluta och prata.
Vi hörs i
morgon!

Fredag 9 februari

Idag
har dom nog åkt ca 6 – 7 timmar efter att dom åkt iväg vid 08.00 tiden. Dom
stannade två gånger. Första gången i en sidenaffär och andra gången vid Amber
Palace. Det finns en liten historia bakom detta fort. Det byggdes och beboddes
av en maharadja som för att kunna blidka både muslimer och hinduer gifte sig med
en kvinna från båda religionerna för att kunna hålla ihop riket och samsas. På
den ena sidan bodde muslimslan och den andra sidan bodde hinduiskan. Hotellet
här i rantahmbor är nästan lika dant som fortet i Jaisalmer, men med bättre
komfort. Dom har även fått skicka iväg en kille från reseagenturen till
tigerreservatet eftersom att jeeparna inte räcker till på de tider som var
bestämt. Så i morgon 05.45 reser alla iväg till reservatet. Vi får hoppas att
det går bra för dom och att det stämmer bättre med planeringen fråmåt. På
hotellet har dom också en internetavdelning.Vi bestämde att vi skulle höras av i
morgon vid vanlig tid 17.00 svensk tid.

Lördag 10 februari

Idag
på förmiddagen åkte dom äntligen ut till till Tigerreservatet. Från hotellet tog
det ca 20 minuter att åka dit. Dom visste att man måste ha tur för att kunna få
se en tiger, och ännu mera tur att få se flera. Eftersom det är vinter nu i
denna del av Indien var det inte så grönt, utan mera åt det bruna hållet. Men ca
20 minuter´s resa in i reservatet stannade jeepen. Där, 3 meter från jeepen stod
en tiger! För att inte störa djuren får dom bara stå still och titta 10 minuter,
men det var dock tillräckligt för de som hade kamera med sig, kunna ta dom kort
som behövdes. På vägen hem när dom åkt runt reservatet stannade jeepen igen. 100
meter bort stog en annan tiger! Till saken hör att några andra turister hade
varit där och åkt en vecka, morgon och kväll, men ändå inte lyckats att få se
någon tiger alls. I morgon, börjar projekten på allvar. Under ett möte under
kvällen har man kommit överens om att försöka med morgonmöte där alla får reda
på vad som görs och av vem. Det börjar bli rastlöst i gruppen, samtidigt som
irritationen växer. Våra lärare har varit ordenligt sjuka och är på
bättringsvägen, men samtidigt är orken på upphällningen. Detta gick´s igenom
igår och frågor fick svar. Detta möte behövdes nog för ett bra tag sedan, men
enligt Zarah så gör våra lärare ett mastodontjobb. Vi får heller inte glömma att
det är stor skillnad på Sverige kontra Indien både när det gäller komfort, mat
och renlighet. Indien är ett fattigt land där många inte ens har fått chansen
att gå i skolan. Vad gäller maten bestämdes det att veganer får ordna maten
själv så att de får den näring som behövs eftersom Indier vet inte mycket om
veganmat. Köttätare och vegetarianer får som tidigare ordnad mat. Vidare har
detta hotell ett stort +. Dom säljer god och bra glass! En kul grej hände när
dom gick av bussarna igår var att där stog en man och väntade på att få sälja
glass. Döm om deras förvåning när han säljer GB-glass. Skillnaden var bara
texten på paketen. I morgon får ni vara extra uppmärksamma. Då kommer, enl.
Zarah, meddelande från 2 elever i gruppen till dom där hemma. Även några
rader om Tigerfärden i reservatet ska visst komma. Vi får väl se om tiden räcker
till. Jag har också påpekat att vi saknar bilderna som hon tagit. Som vanligt
ska vi höras av vid 17.00 svensk tid. Om ni vill hälsa något meila mig och jag
för det vidare till Zarah.

Söndag 11 februari

Idag
fick dom sin frukost sent. Vid 10.00. Dom fick Internationell frukost. Dom som
inte var med på den extra tigersafarin som utlysts har solat och myst. Även nu
hade dom tur dom som åkte en extra gång och fick se en tiger på 7 meter´s håll.
Ett möte har det varit idag där dom har gått igenom vad som ska göras under
dagen vad gäller projekt och dyl. Det har varit 2 strömavbrott idag. En av dom
satt Zarah vid datorn och skulle sända email till mej, och som ni förstår så
gick det inte så bra. Dom meddelande hon skulle skriva ner läste hon upp i
telefonen istället och jag fick skriva ner dom. Dom är nu på gästboken från
Indien på guc hemsida. Även på meddelanden på den här hemsidan. Titta gärna
efter så ni inte missar några meddelanden från ert barn. På gräsmattan utanför
hotellet har det varit vård på schemat. Fotpedikyr och hårvård. Det senare
gällde bara Karl Sydstrand som fått sin frisyr fixad av någon. Zarah börjar bli
rastlös, och det betyder att dom har alldeles för lite att göra. Hon har städat
hotellrummet, resväskan, beatyboxen osv. idag. Imorgon hoppas hon på att hon ska
kunna få iväg några bilder, vi får väl se hur det går. Vanlig tid, vanliga
platsen imorgon.

Måndag 12 februari

Klockan 21.30. Har haft lite problem med datorn som har hängt sig nästan
innan jag startat den. Nåväl, efter 5 timmar och sju bedrövelser har jag igång
den igen någotsånär. Även idag har jag pratat med Zarah. PÅ något vis har jag
framkallat ett slags gapskratt från han som svarar i telefonen, jag förstår inte
varför. Det enda jag säger är : – Halo I´m caling from Sweden . Can you get miss
Zarah from rom nr 3? När jag frågade om att han gapskrattade när han över räckte
telefonen till Zarah sa hon att ju nästan bara är du som ringer och ringer. Hon
har ätit en dunderfrukost, ca 8 mackor, omelett och the, flera glas. Lasse och
Gudrun är nu friska och kan tag i saker med större entusiasm. Eftersom det var
sista kvällen i kväll på hotellet serverades middagen ute i trädgården och efter
den var det uppvisning av något slag, vilket såg inte Zarah, hon pratade med mig
just då. Däremot börjar eleverna längra efter svensk mat och chips och godis
och…… Förslag från Zarah i första ledet är att jag ska fixa ner några lådor
med chips och annat som kanske saknas, som t.e.x. veganerna som inte har så
mycket att välja på. finns det någon förälder som har affär? Skriv till mig,
gärna nu! Det vore kul att överraska dom med stora paket i Goa – Candolim!
Posten har jag redan pratat med så det är okey. Imorgon 07.00 äter dom frukost
och åker iväg till Agra. 35 mil. De första 10 milen tar mycket lång tid på grund
av oländig terräng. Vi får se om jag får tag på henne imorgon.

Tisdag 13 februari

Jo
då, jag fick tag på henne, och damen i receptionen kunde bra engelska. Idag
efter frukosten for dom iväg till Agar. På vägen stannade dom vid en, som Zarah
kallar det, spökstad. Där finns två moske´r. Ett där gamla lärda män sitter. En
gammal lärd man är begravd under mosken och man kan få en liten bit snöre med en
personlig önskan att sätta fast på väggen. Faktum är att många önskningar har
slagit in. När det har gjort så ska man ta bort snöret. Den andra mosken är
gjord med 6 valv i. Den största närmast och mindre och mindre ju längre in man
kommer. En liten händelse för att förstå vilket land dom är i hände när dom
precis fått sin guid och betalat. Då kom en guid till som ville ta över och det
vart näst intill slagsmål om jobbet. Allt för några rupees. Till middagen höll
det på att gå alldeles galet. Som tur är, är våra ungdomar om sig och kring sig
och vet vad dom gör! Några av dom är nötallergiker och innan dom åt frågade dom
om det var några nötter i maten. Nej det var det inte. Men när dom smakat på
maten så började dom undra. Dom frågade igen och kunde konstatera att dom använt
jordnötsolja i maten. Nåväl nötallergikerna rusade upp på sina rum och sina
mediciner och kunde avvärja något riktigt allvarligt. Men Zarah sa att det är
absolut ingen fara på något vis med dom, hur friska som helst. Magsjukan däremot
är något envis. Till middagen hittade Zarah något grönt och intressant på sin
tallrik. Det såg riktigt mumsigt ut! Hon stoppade den i munnen och började bli
både röd och vit och lila. Chilipeppar! Närmaste vattentank var det som gällde.
Slibbigt men mättande! Försäljarna här är också mycket förslagna. Det räcker
inte med att fråga om dom vill köpa något utan det mer eller mindre läggs upp i
ansiktet på dom och är som klistermärken. Sedan är det lite problem att hålla
ordning på dagarna. vilken dag är det idag? Tisdag svarar jag och fick stora
protester tillbaka. Det kan ju inte vara möjligt! Jojomensan ni har faktiskt
varit borta i ca 3 1/2 vecka redan! Imorgon eftermiddag kommer dom till Dehli
och då fungerar mobilerna igen!

Onsdagen 14 februari

Grattis på
alla hjärtans dag!
Till det som anses viktigast för gruppen. Det paket som
väntas och som ska skicka imorgon. Linas föräldrar har ordnat en sponsor; Gröna
Konsum i Halsta, som har sponsrat med 26 st ! påsar med pappar och chees onion.
Nu gäller det bara att får tag på kartonger som vi kan knöka allt i. Och sedan
skall detta till posten imorgon. På morgonen for dom iväg från Agra för att
mellanlanda vid Taj Mahl. En otrolig byggnad av marmor som gavs och byggdes till
en fru till en kung eller maharadja, enligt Zarah. Paret är begravd vi
byggnaden. Mera berättelser om detta kommer senare.
Meddelande från
mobilen;
*Grattis på alla hjärtans dag. Nu har jag mottagning men jag ringer
från hotellet.
*Vad för chips är sponsrat?
Vi försökte att prata i
mobilerna men det var dålig mottagning just då och det bara bröts, så vi sa att
vi hörs i morgon!

Torsdag 15 februari

Klockan 04.00 gick
meddelande pipet in i mina öron. pipedipip, pipedipip. En mycket trött mor
konstaterar att dottern är ovanligt mycket på allerten. Meddelandet på mobilen
sa:
*Jag och Mia ska fixa bilderna när vi blivit hemmastadda i Goa. Patrik
Gustavsson fyller år i morgon. Kan du hitta på något kul på hemsidan?
Kjam.
Okey, Jag skriver tillbaka att *jag är vaken, ring.
04.15 står jag i
köket och pratar med en mycket pigg och glad dotter. Äntligen ska dom få åka
till Goa, dom har varit färdiga sedan 08.00 indisk tid men eftersom Lasse och
Gudrun måste fixa tillstånd till någon guid eller chafför (kommer inte ihåg, för
tidigt på morgonen) så har dom väntat en stund. 06.57 kommer nästa
meddelande:
*Hej mamma, Nu sitter vi på flyget. Incheckningen gick bra och
alla är glada över att äntligen då komma till Goa. Jag hör av mig
sen.
Klockan 13.04;
*Nu är vi framme. Hotellet är någorlunda men vi får
väl vänja oss som vanligt. jag ringer när alla fått lägenheter och sånt.
kram
*Vi går ner till havet och badar. Hör av mig sen.
*ring mig!
Sagt
och gjort det gjorde jag. Dom hade varit nere vid havet och badat, men det var
höga vågor och mycket starka strömmar, lite otrevligt faktiskt så dom gick upp
till hotellets pool och badade där en stund. Senare, läggdags för dom, hade jag
att berätta att, Lina´s pappa, Andreas Grahn´s mamma och jag varit på
Gränbyposten och fixat deras ”nödproviant”. Paket till Andreas, Maria från mamma
Annika Larsson, till Lina och till Zarah själv. Plus 8 st. ostbågar, 13 sour
cream onion, 13 st. Gott och blandat, 17 st djungelvrål, 15 st. pepparchips och
11 st. cheesonion. Det kommer 2 stora lådor till dom om ca 4 – 7 dagar. Synd att
man inte får vara med när dom öppnar paketen! Vid incheckningen upptäcktes det
att dom fått för få hotellägenheter, det blir att bo lite trångt, men finns det
hjärterum finns stjärterum, får vi hoppas. Mobil går ganska bra bara dom står
still på en viss fläck, men internet finns intill hotellet. Så en berättelse får
vi nog imorgon, efter vad jag förstod.

Fredag 16 februari

Klockan 10.00 åt dom frukost för att sedan ta handuk badattiraljer
och ta sig ner till stranden, där dom lekt i vågorna senare i polen och därefter
solat. Det ta r ca. 5 minuter att gå ner till stranden. Efter detta samlades
gruppen för en rundvandring runt Candolim. Där fick dom utpekat var banken,
posten och bussen till Punjab går.
Hotellägenheterna är mysiga men med ingen
inredning alls. I lägenheten där Zarah bor finns det plats för 12 personer. En
del måste ligga på golvet på madrasser. Det finns 2 sovrum, 1 vardagsrum, 1
hall, 2 badrum och 1 litet kök. Hon har också skickat ett mail idag där hon
berättar om utfärden i tigerreservatet. Den kan ni läsa separat från
menyn.

Lördag 17 februari

Det har varit lite svårt att skriva ner något på hemsidan
eftersom det har varit datorkrångel, men nu ska det nog gå ett tag till får vi
hoppas.
Lägenhetshotellet heter Bernard Sinao Beach Resort och det ligger i
ett område i Candolim som heter Gaura Vaddo Calangute. Tyvärr har dom
problem med strömmen där nere. Strömstyrkan går upp och ner med påföljd att dom
har svårt att använda datorerna. Zarah skulle under dagen försöka se om hon kan
hyra en i stället, men det gick inte heller så bra eftersom programvaran till
kameran inte finns på dom. Dom har badat och solat och promenerat. Senare under
dagen skulle dom duscha men det vågade dom inte för kranarna i deras hus har
blivit strömförande! En hantverkare har varit och tittat på detta men han kunde
ingen engelska så dom visste inte mer än att inget blivit åtgärdat. Så mitt råd
var att låta bli kranarna och duscha någon annanstans. I morgon får dom
information om projekten som startar på måndag för Zarah och några till. Då har
redan en grupp startat med sitt projekt, en studie av mama Cecilia som äger
restaurangen och några flera byggnader i själva Candolim. Mama Cecilia är en
känd person på stället och när hon ska beställa taxi till sina gäster går hon
bara ut på gatan och ställer sig varpå hon omedelbart har de antal taxi hon
behöver. Alla har stor respekt för mama Cecilia. En liten, gullig och
respektingivande person.

Söndag 18 februari

Under
frukosten som serveras likadant som middagarna, på stranden, fick dom besök av
en av de mindre men lite mer bitska invånarna. En krabba knallande omkring runt
borden så det var nog mycket fotgymnastik under det att frukosten åts upp. En
del av gruppen har även fått se delfiner.
Under dagen har dom solat
och badat. Efter det har dom duschat, (jag undrar var?) och sedan har dom varit
ner i byn och shoppat. Andrea hittade ett par skor och Zarah har äntligen hittat
ett ställe där hon kan ta ut sina pengar med sitt kort, ungefär som man tar ut
pengar på ICA, fast i obegränsad mängd.
Men det är fler som handlat. T.ex.
Kristoffer Strid som hittat en affär med bongotrummor. En liten köpte han och
har just haft en bongokonsert för de som ville lyssna. Mycket kul och trevligt,
tyckte Zarah.
Temperatur information: 30 gr. i solen, minst, 20 gr. i
poolen, 25 gr. i havet.

Måndag 19 februari

Idag
börjar börjar projekten för Zarah och hennes grupp som hon ingår i och två andra
grupper samt två fotoelever. De ska göra två projekt. Ett om gummiplantage och
ett lärarporträtt i en skola. Projekten startar idag och ska vara avslutat på
onsdag.
Mera information kommer om det. Dom var ialla fall och tittade hur
det såg ut när gummit är utvunnet från träden och hur det ser i färdig form, och
även pratat med rektorn på den skolan som dom ska jobba med. Som mellanlandning
stannade dom vid en bäck som Lasse har varit från sin första resa, där hoppade
han i,” i bara kalsongerna”!
Men det var skönt vatten, de andra doppade
fötterna och huvudet. Maten håller fortfarande en bra standard. I kväll ska
många av dom till en club som har en afrikansk temaafton. Idag har också de
elektriska ledningarna lagats. Det hände med ett ryck får man väl säga. En av
flickorna fick en stöt som gick från armen och upp till huvudet, och när det
klagomålet kom fram kom ägarna till huset med en elektriker i släptåg på
momangen och fixade det.
2 veckor och 2 dagar kvar till´s dom är hemma.

Tisdag 20 februari

Idag
har varit en projekternas dag för Zarah och deras grupp. Dom har farit runt och
rekogniserat och filmat och fotat. Dom kom iväg lite sent eftersom dom bett om
frukosten 1 timme tidigare, men personalen missförstod och trodde dom skulle ta
med sig frukost istället. Så när dom var färdiga med projektarbete för dagen och
kommit tillbaka var klockan 20.30, indisk tid. Tydligen finns det möjlighet att
gå på disco och clubbar varje kväll, för alltid hör man någon som skall ut. Och
Zarah var ute i går kväll, kom hem 03.30 sent på nattkröken. Det är tydligen
öppet dygnet runt på vissa orter, för när jag pratade med Zarah vid 22.30 tiden,
indisk tid, stog hon i en affär. I bakgrunden hörde man ljud från bilar och
motorcyklar, precis som man hört från tv, lite skrälligt och plåtigt. Det är
lite dåligt med dagsinformationen för tillfället, men skulle tro att det beror
på att inte något särskilt händer just nu. Allt är inte så nytt och intressant,
dom har vant sig och kommit in i Indisk lunk, som i för sig är bra, men hur ska
det gå när dom kommer hem?

Onsdag 21 februari

Till alla er som läser
den här dagboken vill jag be om ursäkt att det senaste tiden har varit lite si
och så med updateringarna. Det beror på att min dator har börjat att visa
tendenser på fel i hårddisken. Den hänger sig i tid och otid. Det kommer en ny
dator till slutet av nästa vecka, och då ska det fungera bättre. Sedan har vi
det här problemet att det faktiskt inte finns så mycket att skriva om. Det
händer inte särskilt mycket utom för dom som jobbar med projekt några dagar. Dom
går i affärer, solar och äter. Idag har Zarah varit och beställt en kjol som ska
sys upp. Alla verkar ha det bra och magsjukor eller liknande verkar vara på
upphällningen. Bilderna som vi väntat på får nog vänta några dagar till på.
Programvaran till Zarah´s kamera är installerad men sedan då? frågar dom. Vi får
se om Per kan fixat ut det. Kvällarna bedrivs på många cafeér, och discon, och
det blir sent för en del. Men Zarah stannade hemma ikväll för hon var alldeles
för trött för att orka någonstans. Ont i leder och trött i huvud. Jag sa att då
är bästa medicinen att somna före tolv.

Torsdag 22 februari

Idag ska Zarah gå till en
annan bank som Stefan visste om och som tar Visa Electron, vi får väl se, annars
får hon låna någons konto som jag kan sätta in pengar på. Senare idag eller
tidigt i morgon kommer det från Andrea en liten samlad berättelse som sätts in
på ” Andrea berättar”. Och om vi har tur, alla ”håller tummarna”, kanske
bilderna kommer sent i kväll! Lite smolk i bägaren är att hon har fått
öroninflammation, men hon har med sig Kåvepenin, så det ska gå bra. Hon hör av
sig igen när dom har ätit middag då alla är samlade och information går att få.
Tre av tjejerna är erbjuden jobb som bartender på en club. Mia har skickat
bilder och berättelser till guc. men av någon anledning har inte det varit
möjligt att få upp det på deras sida. Dom flesta har varit inne i stan och fått
kläder uppsydda till sig. Zarah´s kjol är redan färdig, det tog en dag. Färdig
och uppsydd inkl. tyget kostade den 200:- sv. kr.
Frukosten serveras klockan
nio varje morgon och om dom kom försent efter halv tio har dom fått betala den
själva, trots att den redan är betald. Så nu är det så att först får äta mest,
sist får minst. Upp alla pigga ungdomar…..
Idag har dom varit på Cocobeach
och solat och badat. Det är en mycket långgrund plats som är perfekt för
barnfamiljer. Massor med snäckor finns det, och krabbor som bor i skal. Eftersom
Zarah är en nyfiken tjej så undersökte hon hur bra kompisar krabborna är med
varandra. Hon startade ett krabbkrig. Andrea, hon hittade en stor sådan rund
snäcka, ca 1 dm stor som hon tog med sig. I morgon börjar delfinutflykterna. Dom
består av titta på delfiner, fiska och bada. Dom kommer att dela upp sig i
grupper och åka en grupp per dag.Fredag 23 februari

Idag har det varit storstädningoch omflyttning i huset där Zarah bor. För
att få en rättvis fördelning av fördelar och nackdelar har dom bytt rum och
platser, även så att de som är ute på kvällarna och kommer hem glada i hatten
inte ska störa de sovandes skara. Men även ommöblering och städ har skett, för
att föra det lite mysigare. Lagom när allt var färdigt och dom tog en paus hos
mama Cecilia, flög det in, och inte bara till dom, svärmar med vad dom tror är
termiter! Superäckligt! Aldrig att jag sover där om dom svärmar omkring,
yack!
Dom fick tag på en farbror som rådde dom att släcka lyset och öppna
förnstren och gå någon annan stans. Termiterna flyger som våra mygg mot ljuset
och allstå enligt honom skulle ohyran flyga sin kos. Men, men! Om dom inte var
borta till i morgon skulle dom sända efter anticimexsgubbe eller liknande och ta
ihjäl krypen.
Vi har även fått sätta in pengar på en annans tjej´s konto
till Zarah eftersom Visa Electron inte alls fungerar någonstans.
Vad gäller
bilder som vi blivit lovade att få kommer detta inte att ske. Idag fick Zarah
besked om att detta får hon göra när hon kommer hem. Dom har inte resurser eller
tid att hjälpa henne att ladda ner bilderna i datorn för vidare transport till
mitt email. Men som jag sa, det gör inget, eftersom vi gör en sammanställning
efter det att dom kommit hem och sätter då upp allt på hemsidan plus den text
och information som då finns att tillgå från Zarah och Andrea. Det finns däremot
andra, nya foton från Indien med text och information till, både på guc, och min
hemsida.

Lördag 24 februari

Det kom ett mail
idag:
”Idag har jag, Lina, Linda, Andrea, Camilla, Sofia, Anna och Cristoffer
shoppat. Vi var borta i ca 4 timmar. Vi åt pizza och vitlöksbröd för att det var
ingen av oss som ville middagen som serverades hos mama Cecilia. Nu ska vi och
en massa tjejer åka på partaj. Vissa tjejer ska åka på en marknad som är igång
hela natten först. ”
Shoppingturen tog sig väl ut. Det blev ett par skor, en
väska och t-shirt och lite till. Krypen är borta och dom kan nu sova i lugn och
ro.

Söndag 25 februari

E-mail från Zarah idag kl:15.00;
Det
är en massa strömavbrott här och jag sparade efter halva mailet,
så att det
jag skrivit, inte skulle försvinna. Jag har även tvättat
mina sängkläder och vanliga kläder idag . Mat tiderna har ändrats från halv 8
till 9, och idag är det fest pa stranden. Ni får en berättelse om det med
senare. Under projektdagarna åt vi vattenmeloner på våra pauser som varade i ca
en halv timme och vi lagade ett däck som däckgubbarna trodde var för lite luft
i! Festen är inställd.

Måndag 26 februari

I en av dagarna i dagboken har jag berättat om Guiden,
Lala, som Lasse har känt sedan flera år tillbaka. Lala, var guid åt gruppen i
Rajahstan. När dom for vidare ner till Goa lämnade dom honom kvar. Men det
visade sig att han hade så tråkigt utan gruppen att tog semester, tog ett
expresståg, från Jaipur i fredagseftermiddag och kom fram 10.00 dagen efter, där
Per hämtade honom. Nu är han med och semestrar tillsammans med gruppen och
följer med på de resor och projekt som är.
Tre projekt skall klaras av denna
vecka. Delfinerna på Delfinsafarit ska fotas liksom krokodilerna och
vattenfallet Dudh Sagar som det finns en bild och berättelse om på fotosidan
här.
Ett konditori är upphittat! Med rökning förbjuden inne i lokalerna.
Vilket är det första stället som dom träffat på som har. Bakelserna var hur
smaskiga som helst. Zarah och två andra tjejer har smakat på jornötspaj, som kan
rekomenderas, munk, och ost och chokladcroissanter. En del av tjejerna har åkt
till Panjim för att shoppa.
Mellan 09.00 – 17.00, idag, har det varit
strömavbrott, ett så stort att det till och med stått i tidningen. Det plus en
massa små avbrott förutom det stora stora elavbrottet.

Tisdag 27 februari

Nu börjar gruppen känna utav hur det är att bo i Indien. Igår var det
strömavbrott, igår kväll fram till idag har dom inte haft något vatten varken
till toaletterna eller att duscha och tvätta sig i. Vattnet kom tillbaka till
dom flesta av lägenheterna under eftermiddagen.
När man bara har en vecka
kvar, och mycket lite att göra, är det underbart med ventiler. I Zarah´s hus
finns det kille som heter Kristoffer Strid som är en sådan ventil. Han med den
lilla bongotrummekonserten. Som alla vet så finns det en man som heter Batman,
visste ni inte det? Nåväl i Indien heter han Fjärtman. Iförd svart handuk över
höften, hatt och ansiktsmask sprang han omkring för att rädda fiktiva personer i
villan. Sjungades eller brummandes dom, dom ,dom …. filmmusiken från Batman.
Dom har skrattat och lättat på trycket och glömmer att dom längtar hem. Tre
projektgrupper har varit iväg idag. Dom har varit vid Dudh Sagar´s vattenfall
och på krokodilsafari. Tjejerna som beställt sina kläder i sybutiken har fått
helt färdiga och fantastiskt bra gjorda klänningar för ett bra pris.
P.g.a.
värmen där nere som börjar bli ganska kännbar orkar dom inte göra så mycket. 35
grader i skuggan plus fukten gör att man bara vill sova, läsa eller lyssna på
musik.

Onsdag 28 februari

Idag har det varit en
ganska lugn dag. Tyvärr så fungerar inte vattnet från och till. I ena minuten
finns det vatten, i andra minuten är det borta. För att förhindra totalt kaos
vad gäller toaletterna och tvätta sig har dom hämtat vatten i hinkar från
poolen, vilket alla elever gör till sina hus när vattnet inte vill visa sig.
Idag har dom varit på en jättestor marknad i Andjuna. Ungefär lika stor som 3-4
Vaksala torg. Utbudet var enormt trots att många sålde likadana varor. Det var
som att irra runt i en labyrint. Man går i cirklar så det var mycket dom missade
för att dom villade bort sig helt enkelt.
En liten kul grej att berätta
tyckte Zarah, är att deras hus är det enda huset med speglar. Och då har dom tre
speglar per rum. Alla som behöver spegla sig, och det vet vi ju alla att det gör
man, kommer dit för att kolla upp utseendet, solningen, frisyren och muskler.

I kväll bär det av till Andjuna på ravefest. Hm, tyckte jag som inte blev så
uppiggad av att ha en dottern på ravefest och i Indien! Och när kommer ni
tillbaka då? frågar jag, utan att tänka på mig själv och mina nerver. Nja, säger
dottern, vi har meddelat Gudrun och Lasse på en lista man måste skriva på, att
vi kommer hem innan 09.00 i morgon!
Piip! Va! Men? Okey, vad kan jag göra,
huvudsaken är att dom har det bra, njuter och har kul samtidigt som dom lär sig
något! Det har ju som sagt kostat en del, både i pengar och som förälder. Och
jag måste ju säga att jag är himla stolt att dom har fixat det så här långt
alldeles (nästan) själva.

Torsdag 1 mars

Jag vågade inte skriva ett
meddelande på mobilen förrän vid lunch tid här, i fall att hon låg och sov. Men
när jag väl fått iväg meddelandet och frågat om hur det var under natten och
ravepartyt så får jag till svar att nja, inte riktigt i min smak. Men nån har
slarvat bort Linas skor så nu har hon inga att åka hem i. Även Zarah´s gameboy
med 5 spel och hennes piercingsmycken är borta tyvärr. Hur och när vet ingen. Om
dom inte hittar dom så får vi väl försöka med försäkringen. En fantastisk
händelse är att Sofia, Camilla och Malin som fått till uppgift att hitta flickan
Val Leva som Lasse berättade om på föräldramötet i höstas har hittats. På en
timme ungefär. Bara det är ju en bedrift. Första gången Lasse träffade henne var
hon bara 8 år, andra gången var hon 19 år, idag är hon 26 år och har två egna
barn. Tjejerna ska göra ett repotage och filma.
Ikväll har gruppen varit på
”flummöte”. En zenbuddist (kärleksbuddist) och filosof, som är mycket känd i
hela Goa var hos mama Cecilia, sittande på en toalettsits i matluckan, och
berättade om filosofi och kärlek i en enda röra. Lite snusk fick han också med.
Och många drogade haschpersoner fanns på plats. Han hade ett sövande sätt att
tala och till slut så fick dom bestämma sig för att gå innan dom somnade. Någon
dag innan dom åker hemåt ska dom få åka på delfinturen som kostar
200
ropees eller 40 :- men det blir ingen tur till
korallreven och inget fiske. Dom ska lämna in en intresseanmälan i morgon för
dom som vill åka. Nu är många trötta och bara vill hem, allt går på halv maskin
och man räknar dagarna till onsdag. Om man inte räknar med i morgon fredag och
inte den dag dom kommer hem på är det bara 4 dagar till!

Fredag 2 mars

Som ni sett som tittar här varje dag uppdateras den här dagen, en dag
senare. Mobilnätet var nedlagd. Inga meddelanden eller samtal gick fram så jag
lämnade på kvällen ett meddelande att ”när du ser det här meddelandet ring mig”.
Så klockan 06.00 lördag morgon fick jag ett meddelande med samma budskap vilket
resulterade i att jag ringer till Indien klockan 6 en lördag morgon.
Detta har hänt under fredagen:projekt Val Leva fortsätter och även shoppingen. Pengarna
tar slut och man vill att mamman ska sända mera pengar, när hon har gjort det
fungerar inte pengaautomaten och man undrar varför? Jag personligen tror att den
har lagt av pga ett alltför flitigt användande. En liten förändringa av
avresetider från Bombay har skett. För er som inte kopierat av biljetterna och
avresetiderna kan se dom på ”resplan”sidan. Den sista delfinturen som eventuellt
skulle bli av kommer inte att gå. För få intresserade. Alla är trötta och ganska
håglösa och vill bara hem. Vattnet som dom har haft problem med förrut har dom
fortfarande problem med. Man får en känsla av att nu är det absolut dags att åka
hem.

Lördag 3 mars

När jag
får tag på Zarah och kompani, sitter dom hos mama Cecilias place och dricker
choklad. Precis som igår fortsätter projektet om Val Leva. Ett annat projekt
startar idag vilket område och vad det ska handla om visste inte Zarah. Idag
fyller Cecilia Kjörling 19 år, och alla vi som känner henne
ropar HURRA!
Efter vad jag förstod så skulle det firas med middag ikväll. Vattnet är
fortfarande borta och det beror på enligt ägaren på att någon typ av motor som
driver det hela i vattentanken har brunnit ihop och det kan således inte komma
något i kranarna. Dom har försökt att få vatten ifrån en reservoar men det går
inte heller så bra. Så fötter tvättas i grönt, geggigt poolvatten och till
toaletterna används det hinkar. Med påföljd av att toaletterna luktar hemskt
äckligt.
Ett litet problem som kommit på tapeten är hur dom skall göra med
dom som ska åka via England och London, med tanke på mul och klövsjukan och de
restriktioner som uppkommit pga den. Om några förändringar sker som jag får reda
på kommer det upp här på hemsidan. Idag har en grupp varit på ett fängelse och
pratat med en person som fått ett straff tilldömt på 10 år för narkotikainnehav.
Tyvärr var det så att två personer sprang förbi hans fönster och slängde in ett
paket med narkotika i och sedan kom polisen. Hur och varför brydde dom sig inte
utan det var själva innehavet som var viktigt. Sådant här sker i Goa och varje
turist måste vara mycket försiktig. Likaså tjejer ska vara försiktiga för
kidnappning och annat som kan vara vanligt när det gäller problem som är
relaterat till just kvinnor. I Goa är det lag på att fester inte får hållas
efter 23.00 utan tillstånd. Detta tillstånd har en grupp kenyaner (som är där
för att studera bl.a.) ofta fått genom mutor. Om det skulle vara så att man går
utanför området kan man snabbt bli tagen av polisen och bli arresterad. Därav
att det inte blev något Beachparty vid stranden. Dom fick inte tillstånd bl.a.
för alla de extra personer som skulle komma. Dessa är ett stort problem i Goa
genom deras drogproblem. Droger flödar fritt genom alla de ravepartyn som finns
och som ofta hålls av just kenyanerna. Fast alla är inte bedrövliga. En liten
grupp ska ha en avslutningsfest för G:U:C- gruppen, ett hejdå party. Det var ju
ganska gulligt men ”jag kommer aldrig att åka tillbaka hit till Goa igen” sa
Zarah. Det är skitigt, stökigt, och total sönderfall moraliskt när man skrapar
på ytan. Hasch är lika vanligt här som glass är hemma. Nåväl, dom har bara en
dag kvar i Goa och sedan bär det av till Bombay och till ett hotell med TV, tror
dom. Där ska dom också få lite att göra. Redigera det arbete som dom tidigare
har gjort. Imorgon blir det städning av i varje hus, hur det nu ska gå till utan
vatten. Men Indierna kanske har något knep som vi inte vet om?

Söndag 4 mars

Till att börja med har dom varje dag kollat hos mama Cecilia om lådorna
med det svenska godiset kommit fram. Men ack nej, inte. Enligt Mama Cecilia tar
det ca 1 månad för dom att komma fram, så det blir att mumsa på innehållet när
dom kommer tillbaka till Sverige, alltså lådorna. Idag när dom fikade på mama
Cecilias restaurang fick hon en stor bukett blommor, som tack för all hjälp hon
ställt upp med. Tyvärr är det så att damen är envis, för i annat fall hade hon
varit på sjukhus nu. Men som sagt alla har tackat och pratat med henne och
tycker att hon är en mycket duktig, och söt dam. Vattnet har kommit tillbaka
lagom till när dom skulle städa ur lägenheterna. Annars har de flesta tagit sig
en sista dag i solen och i vågorna. Zarah och hennes kompisar hann med en sista
shoppingtur då en gucciväska inhandlades för 500 rupees (ca. 150:-). Jag har
bett Zarah att ta reda på vilka ledare som åker med vilka plan/flygtider så att
vi kan lämna en kvast blommor till var och en av ledarna. En ledare kommer med
Zarah´s plan, men mer vet jag inte. Finns det någon som läser det här och som
vet kan ni väl ringa om ni tycker att ideén är bra. Fast blommor tar jag med
ändå, till Zarah och Andrea. Det skall bli skönt att dom kommer hem.
Imorgon far dom först till Panjim´s flygplats för att flyga
ca 1 1/2 timme till Bombay och där kommer dom att vara till på onsdag då dom
börjar färden hemåt. Tillbaks till Bombay. Det
var planerat att alla skulle över till Gate of India och Elephantön men eftersom
de har höjt inträdet från 3 rupees till 500 rupees blir det få som åker. Det
blir i alla fall Lasse, Gudrun, Anki och Sabina. Vi får hoppas att dom får fina
bilder så vi andra kan få se det 1300 år gamla templet som är direkt uthugget ur
klipporna.

Måndag 5
mars

Krångel men dom har kommit fram till Bombay och till
hotellrummen med tv och 79 kanaler. Från Goa kom dom iväg 1/2 timme senare än
vad dom skulle. Sedan när dom kom fram till Panjim´s flygplats var planet 1
timme försenat. Vad gäller övervikten är det nog bara guds försyn att dom inte
ens har vågen på när dom lassar in resväskorna på banden. Att flyga till Bombay
gick bra och var nog ganska skönt och avkopplande efter all packning och ståhej,
men när dom gått av planet på Bombay´s flygplats och gått till platsen där
turistbussarna ska stå fanns det inga bussar. Dom fick vänta i 1 1/2 timme innan
bussarna kom till platsen. Det visade sig att chafförerna fått fel flightnummer
och hamnat på andra sidan av flygplatsen. Detta resulterade i att bägge bussarna
fick parkeringsböter! Upp med all packning på buss taken, där man placerar all
packning i Indien, och iväg. Men packningen, hur mår den? Jo det visar sig att
en eller flera resväskor är på väg att ramla av och har öppnats och innehållet
ramlat ur! Som tur är ser dom detta så inget försvann men risken är att något
gått sönder. Detta visste inte Zarah i skrivandes stund hur det gått. Hotell
Heritage är ett bra trestjärnigt hotell med rena, skriv med fetstil mamma, rena
sängkläder och TV med 79 kanaler! Kudden som Zarah har tagit med sig hemifrån
lämnades kvar i Goa för den var super äcklig. Någon gång under dagen ska dom gå
ut och äta men 21.30 är det utegångsförbud då också Lasse och Gudrun ska passa
på att gå runt och säga hej till eleverna i deras rum.
Tel.nr till hotell
heritage: 0091 22 3714891.
Senaste samtalet i e.m. kom när dom satt på
McDonald´s och vräkte i sig. Mums! Frukost serveras på hotellet men middagen får
dom äta var som helst. Dom hämtar matpengar hos Lasse eller Gudrun, och så är
det bara att gå ut. Det mest kulinariska dom gjort idag var nog att leta upp en
av Bombays godisbutiker och inhandlade en hög med Indisk godis som enligt utsago
är jättegott, till TV-tittandet ikväll och morgondagen.

Tisdag 6 Mars

Jag har varit i kontakt
med Zarah och alla är lite på nålar, skulle tro både där och här hemma. Mia har
fått ett meddelande om att det är strejk på flygplatsen i Kastrup. Efter en koll
på SAS och andra som flyger mycket meddelade jag till Mia via Zarah att det
ligger ett hot om det, men det har inte brutit ut någon än. Vad gäller flygtider
och flighter försöker jag ta reda på dom, och när de kommer sätter jag ut dom
direkt. Titta på första sidan, här eller resplan.

Meddelande från Zarah´s
mobil: 15.10
”Alla är otåliga för att komma hem och tiden tills flyget går
känns som en evighet. Och staden är extremt smutsig och tiggar barnen sliter i
en när man går ut.”

Nu sitter alla och väntar på att Lasse och Gudrun ska
gå runt och prata och informera alla, antagligen får dom sina biljetter också
och då får vi hoppas att Zarah kan ge oss den information som vi behöver för att
komma i tid och hämta upp dom på Arlanda.
Under tiden dom väntar sitter i
alla fall Zarah och räknar alla konstiga pengar hon har samlat ihop under sju
veckor.
17.00 pratade jag med Zarah. Lasse och Gudrun har just gått runt och
informerat. Om 2 timmar, 24.00, indisk tid, skall alla samlas i foajén på
hotellet för samling i bussarna som skall ta dom till Bombays
flygplats.

Meddelande från Zarah´s mobil kl.
22.50:
”Hej mamman nu har vi äntligen kommit till
vänthallen efter 2 timmars säkerhetskontroller och liknande. Min väska vägde
bara 22.7 kilo men vågen måste vara sönder. ”
Jag frågar om det gått bra för
alla och hur dom mår?
”Jadå, Men det var lite tjafs när en gubbe inte ville
ge oss en stämpel men han fick en utskällning av en annan.”
Jag frågar vad
dom ska göra nu?
” Vänta på att vi ska boarda!”
Hur länge ska ni
vänta?
”1 timme och under tiden ska vi slappa”
Klockan 23.15
”Jag hör
av mig sen. Vi ska boarda nu. Det tar ca. 2 timmar till Dehli. Kjam.”
Alltså
får dom några timmar på sig att sova, innan dom måste ut på nästa
flygplats.”

Onsdag 7
mars

Godmorgon! Meddelande från Zarah
02.22;
”Hej mamman, nu är vi i Dehli. Flyget går 12.30 härifrån och det är
SAS vi åker med”
”Flyget är försenat två timmar, så vi kanske missar flyget i
Köpenhamn, växlingen muppar sig.”
Ring upp mig bad jag klockan 06.30
Som
sagt så går troligtvis flyget till Köpenhamn vid 14.30 indisk tid och 10.00
svensk tid. Dom har suttit och väntat i 4 timmar nu. Ullull, Veronika, Sabina
sover. Det har dom andra gjort också men bara någon timme i taget. Frukostpengar
fick dom av Lasse och Gudrun innan dom boardade sitt plan. 2 väskor fattas denna
gång och dom som fått sina väskor har sett hur en resväska kan åldras snabbt. De
stora med hårdplast har dom tom. lyckats att göra hål i. Eftersom ingen får ta
med sig rupees utanför Indiens gräns så behöver dom växla tillbaka till dollar,
vilket är den enda valutan som fungerar på Dehli´s flygplats, då behövs ett
växlingskontor. Men icke. Utanför säkerhetsspärren finns dom men inte innanför
för dom som varit i Indien och skall vidare! Så säkerhetsvakten har lovat att ta
med några utanför och hjälpa dom att få tillbaka i dollar. Många utav dom har ju
tänkt att göra sista shoopingen, men det är nog inte så smart, det är nämligen
svindyrt i taxfreen.
Invägningen var orginell, när dom skulle till Dehli och
vågen måste varit trasig. För hur kan en väska bara väga 1 1/2 kilo mer än när
hon åkte? Det borde varit massor mer.
07.35 förändringar av
flygtider!
På grund av förseningarna i Dehli åker samtliga till Köpenhamn och
alla åker med samma plan till Arlanda.
från Köpenhamn 19.30 med SK 1414 och
landar 20.50.
Pengarna är växlade!
09.21 Dom har gått på
planet till Köpenhamn. Zarah lämnar ett meddelande när dom kommer till
Köpenhamn.